Innehållsträffar : 97117

Designed by:
SiteGround web hosting Joomla Templates
Ingegerd Johansson och Khapris Skriv ut Skicka sidan
Gamleby 2007.07 16

Detta är berättelsen om Khapris, en fin skogkatt som tröttnat på utställningslivet. Till saken hör att han bara hade två cert kvar, för att nå titeln Europa premier. Hans matte ville så gärna försöka få honom dit, men han hade börjat protestera allt kraftigare mot att hanteras av utställningdomarna. Då detta kan tolkas som lynnesfel eller hanteringsproblem, vill man inte lyfta fram eller premiera dessa individer. Han har ett mycket fint temperament, men tyckte inte det var roligt att ställas ut längre, att krångla på domarbordet var hans sätt att tala om för matte att han ville sluta. Här är Khapris och Ingegerds berättelse:

 

Utdrag ur Ingegerd Johanssons blogg.

” Det har inte varit någon hemlighet att Khapris efter lång och trogen utställningstjänst tröttnat på att bli bedömd och med all önskvärd tydlighet visat det på domarbordet nu i vår. Och det har eskalerat vid varje utställning…Han kunde ju inte veta att det bara var två cert kvar till en dubbel europa titel och jag har envist som en åsna fortsatt ställa ut honom mot målet. Han har för sitt liv inte kunnat förstå varför jag har gjort det, när varken han eller jag har tyckt att det var särskilt kul.
Efter utställningen i Linköping var jag nära att ge upp, med två cert kvar… jag funderade på om det över huvud taget var värt att fortsätta, det kändes som rysk roulett varje gång jag tog fram honom till en domare och jag visste inte vad han tänkte hitta på nästa gång. Khapris som aldrig tidigare varit några problem att ställa ut var på god väg att straffa ut sig själv från den högsta titeln. Han behövde ingen konkurrens från andra katter han var sin egen konkurrent nog…

Just då i den stunden stod hon där, en för mig okänd kvinna och erbjöd sina tjänster. Varför Kaisa Lundqvist var där just då, vet inte jag, men när hon berättade att hon lyssnade till och ”pratade” med djuren så grep jag halmstrået och tog henne med till Khapris och bad henne förklara för honom att det bara var två gånger kvar, sedan skulle han aldrig behöva åka på utställning igen. Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro, men i det läget var jag beredd att prova vad som helst. Vad Kaisa gjort vet bara hon och Khapris, men redan på nästa utställning i Kalmar, sist juni var det stor skillnad på hans agerande och Khapris fick sitt näst sista cert med idel lovord och uppförde sig helt ok, nästan hela vägen.

Så i lördags morse var det dags för utställning i Järna, Khapris sista om han klarade av att sköta sig och domaren gillade honom. Nu hade han sin chans, men jag var inte alls säker på att det skulle gå vägen. På lätt darrande ben gick jag med honom fram till domarbordet som dagens första katt… Och som genom ett trollslag vad det den ”gamle” Khapris som stod på bordet! Stolt, vacker och vänligt buffande på domaren och hon smälte som smör och sade med tårar i ögonen; ”Han är ju helt fantastisk! Vilket temperament”!
Hon kunde göra vad hon ville, dra ut honom, hålla upp honom och han protesterade inte en enda gång. En helt otrolig förändring! Så kl. 09.15 blev Khapris Europa premier!

Jag vet bara en sak och jag vet att de som sett Khapris före och efter mötet med Kaisa Lundqvist, är beredda att hålla med mig – detta hade inte varit möjligt utan hennes insats. Utan det ”avtal” som hon och Khapris slöt. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad hon gjort, hon säger att hon ”talat” med honom, på något vis har hon fått Khapris att ställa upp på dessa sista utställningar och han gjorde en final som jag aldrig kommer att glömma!
Var och en är fri att tro vad den vill, jag kan bara berätta vår historia och varm rekommendera ett samtal till Kaisa Lundqvist om ni har problem med kommunikationen med era djur eller inte förstår varför de reagerar som de gör.
TACK Kaisa för att du funnits där för oss och hjälpt oss fram till målet! Utan dig hade vi inte fått detta fantastiska resultat”!

Ingegerd Johansson

 
kraekja och lena.png