Innehållsträffar : 99837

Designed by:
SiteGround web hosting Joomla Templates
Jag hade en skotträdd hund... Skriv ut Skicka sidan

...det har jag inte längre! 2011-11-13

 

Det är nu två veckor sedan du pratade med min hund Sessan. Det var ju inte den första gången du pratat med mina djur. Som varje gång kändes det helt underbart och otroligt värdefullt efter du gjort det!

Det verkar som om djuren blir glada av att de har kunnat uttrycka sig till dig, Kaisa som då har vidarebefordrat denna information till mig – som om jag har hört och att jag verkligen ville höra, äntligen ville lyssna. Det känns så roligt att känna denna närhet som kommer efter att du lyssnat till mina djur!

 

 

Denna gång du pratade med Sessan var verkligen toppen för mig! Vilken förändring! Det var nog också första gången jag lät dig prata med Sessan om ett specifikt problem, inte en allmän avlyssning med många olika teman som jag hade begärt de första gångerna. Du kunde nu gå mer in i djupet av problemet, vilket verkligen gav svar och därmed också stora förändringar!

 

Sessan är helt förändrad nu. Det var som om problemet bara försvann. Det tog ju lite tid men redan första kvällen var det bättre, otroligt nog. De följande dagarna blev det mindre och mindre och nu är det mer eller mindre borta. Nu är hon som förr, min tuffa hund som är så glad och busig. Som du vet hade hon helt plötsligt och oförklarligt blivit rädd och nervös. Militärövningarna i närheten av huset skrämde upp henne, hon skakade och klapprade med tänderna när det sköts. Allting verkade börja skrämma upp henne. Om en helikopter flög över huvudet på oss skrämde det henne, när vi var ute och gick var det helt plötsligt stopp och vi var tvungna att vända hem. Det fanns ingen möjlighet att fortsätta promenaden. Men att gå hem var ju inte heller bra, i huset var hon rädd, skrämd av små plötsliga ljud. Hon kände sig bara säker i bilen, där ville hon inte kliva ur när vi hade varit borta och skulle in i huset.

 

Allt kom så plötsligt och blev helt plötsligt så stort att jag inte visste vad jag skulle göra. Det kunde ju inte vara möjligt att min egentligen tuffa hund helt plötsligt skulle vara jätterädd och skotträdd! Men du lyssnade på henne, hennes förklaringar och pratade med henne. Sessan tyckte ju att jag inte var helt oskyldig i det hela, att jag själv blev osäker när hon var rädd, att jag triggade igång en ännu större rädsla och själv började lyssnade på allt som hände runtomkring vilket bara försämrade hennes rädsla. Vad rätt hon hade!!! Jag började ta mig samman efter att du berättat hur Sessan uppfattade mina reaktioner, började ta allt lite coolare, när hon var rädd förklarade jag att det var inget hon behövde oroa sig för, att det var långt borta och att det inte hade någon betydelse för oss.

Jag lät henne vara när hon var rädd, var där hos henne, men ömkade henne inte, var själv inte orolig längre. Och vilken skillnad det blev! Redan första kvällen var hon lugnare och jag med, de följande två dagarna kunde dessa rädsloattacker komma upp igen, men jag reagerade annorlunda nu. Och hon anpassade sig direkt till mig. Hon började känna trygghet igen och det blev bara bättre och bättre. Nu är hon sitt gamla jag igen, busig och glad. Reagerar inte mycket alls på militären när de övar eller när det stängs igen en dörr. Det är inte helt totalt borta, men det är som natt och dag. Tack Kaisa!

 

Tack för att du finns Kaisa! Det här var värt varenda krona!

 

Stor kram ifrån Christina och blöt puss ifrån Sessan, korthårig collie.

 
rockie.png