Innehållsträffar : 86277

Designed by:
SiteGround web hosting Joomla Templates
Ett stort TACK från Norpan! Skriv ut Skicka sidan

Borlänge 2008-02-10

Anledningen till att jag kontaktade Kaisa var att en av våra katter, Norpan 12 år, plötsligt började göra ifrån sig inomhus på nätterna. Till saken hör att hon ett halvår innan kom hem med svansen hängande rakt ned. Vi antog att hon råkat komma i vägen för en bil, eller råkat bli sparkad av någon häst i vår by. Svansen var bara tillfälligt förlamad, visade det sig efter ett veterinärbesök.

Norpan, däremot, var inte alls sig själv efteråt. Hon uppträdde mycket ängsligt och ville inte gå ut när det blivit mörkt. Det hördes på hennes jamande hur ynklig hon kände sig. Natt efter natt började hon göra ifrån sig inne. Tills slut blev situationen ohållbar. Det stod mellan att avliva Norpan eller hitta ett sätt att hjälpa henne. Jag valde det senare, vilket jag är oerhört glad och tacksam över i dag.

Jag ringde Kaisa och fick direkt förtroende för henne då jag hörde hennes lugna röst.

 

 

Det Kaisa hade att berätta efter att hon lyssnat på Norpan var både chockerande och samtidigt befriande.

Bajsandet inomhus hade att göra med händelsen med hennes svans. Hon hade blivit misshandlad av en människa, natten då hon skadat svansen, och det hade skapat en sådan otrygghet och rädsla hos henne att hon på natten, då minnet av händelsen återkom, blev rädd och inte vågade gå ut och bajsa.

Kaisa talade med Norpan om detta, (detta var ett så kallat distansarbete, då vi bort långt ifrån varandra. Kaisa träffade alltså aldrig Norpan fysiskt.) och visade hur hon i stället kunde använda kattlådan vi skaffat. Lådan som Norpan aldrig velat ens titta på och undersöka tidigare. Samma dag som Kaisa talat med Norpan gick hon för första gången fram och undersökte kattlådan! Det tog ett tag, men efter en tid märkte vi att Norpan började gå på lådan. Vi blev så glada och berömde henne mycket varje gång . Hon ändrade beteende…

Från att ha varit att ha varit försiktig och jamat ömkligt vid tilltal, blev hon allt frimodigare, nyfiknare och allt gladare. Hon började jama på oss alltmera, högljutt och bestämt då hon ville oss något. En tydlig förändring hade skett. Det fick vi bekräftat vid ett ny samtal mellan Kaisa och Norpan fyra månader senare. Norpan berättade själv hur mycket lugnare och tryggare hon kände sig och hur hon utvecklats sedan första gången de ”talades” vid.

Vi har verkligen kommit Norpan närmare nu, i vår familj! Efter denna upplevelse med Kaisa. Norpan ta mycket mera kontakt med oss, försöker verkligen kommunicera på ett sätt hon inte alls gjorde tidigare.

Detta har varit en omvälvande upplevelse som har gett hela familjen en underbar lösning på vårt problem. Tänk om vi inte haft Kaisa att vända oss till, då hade vi inte haft vår Norpan hos oss i dag…

 

Tack för Din hjälp! Vi är så tacksamma!

Norpan med familj

 
bacchus.png